Recently in Litteratur Category

ISBN: 978-91-7002-639-3
Originaltitel: Please, Daddy, No
Bra Böcker t l charger simgirl beta

För någon vecka sedan slängde Jerry till mig en bok som han precis hade läst ut, och nu rekommenderade att jag skulle läsa.
Boken blev liggande i väskan några dagar innan jag tog fram den och började läsa. Och jag sträckläste den.
Ja, åtminstone sträckläste i den mån jag förmådde. Ibland var jag tvungen att lägga den från mig av sorg, melankoli eller bara rent illamående. t l charger simgirl beta

Om boken varit en roman hade jag undrat hur sjuk en författarhjärna måste vara för att kunna komponera denna berättelse.
Men det är tyvärr ingen roman. Det är en självbiografi.

Snälla pappa, nej
är skriven av engelsmannen Stuart Howarth.
Han är jämnårig med mig, och vi är båda uppvuxna i relativt jämförbara länder. Därmed borde våra förutsättningar vara någorlunda jämförbara. Kan man tycka. t l charger simgirl beta

Men Stuart berättar om en tillvaro jag inte kan föreställa mig. Fattigdomen och den sociala utsattheten han beskriver bleknar, i jämförelse med vad hans styvfar (som han trodde var hans biologiske far) utsatte honom för.
Inte bara honom, förresten. Hans systrar fick också uppleva den obeskrivligt grymma tillvaron. t l charger simgirl beta

Sexuella övergrepp och tortyr var den lille Stuarts vardag, och han visste ingenting annat. Han hade ingenting att referera till, och kunde därmed inte förstå att detta var fel. Han bara visste att han inte ville.
Och han visste samtidigt att han ville göra allt för att bli älskad av sin pappa. t l charger simgirl beta

Hur skall man som litet barn kunna veta att det är sjukt, onormalt, fel och brottsligt av en pappa/vuxen att tvinga sina barn att titta på porrfilm, se på när pappa onanerar, tvingas utöva tidelag, tvingas äta ur hundskålen och dricka urin?
Eller när pappa kommer och kryper ned i sängen och gör otäcka saker som gör ont.
Och mycket, mycket annat.
Hur skall ett litet barn någonsin kunna förstå att det är fel (även om man med hela sitt väsen känner att det inte är rätt), när det enda man vill är att bli sedd och älskad av sin pappa. Vara pappa till lags. Vilja att pappa skall vara på bra humör. Allt för att inte få stryk. t l charger simgirl beta

Jag blir helt förtvivlad när han berättar att han i femårsåldern började krama en kall husvägg av sten, då det var den enda tröst han kunde finna. t l charger simgirl beta

Snälla pappa, nej är en välskriven berättelse av en uppenbart intelligent, socialt kompetent och intellektuell människa.
Hans berättelse är oerhört viktig för oss alla (åtminstone oss som gör anspråk på att ta ansvar för barnen) att ta till oss.
Det hugger värre än knivar, men vi måste läsa. t l charger simgirl beta

Läsupplevelsen blev oerhört absurd när Herr Fiffig ställde sig bredvid mig och skrattade. Jag låg i soffan med boken, och kunde inte förstå vad han skrattade åt.
- Snälla pappa, Nej förklarade han, och pekade på bokens framsida.
- Euh..?? undrade jag.
- Jamen det låter ju precis som när jag tjatar om att få köpa godis när det inte är lördag. Jag säger "Snälla pappa" och han svarar "Nej".
Jag inser att jag inte förstår hur lycklig jag är, då mina barn gör den associationen. t l charger simgirl beta

Utan förvarning dök dikten Månvaka av Erik Lindorm upp i mitt huvud. Jag har inte läst, eller ens ägnat den en tanke på flera år, och det förvånar mig att jag ändå kan recitera den utan att blinka; t l charger simgirl beta

Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten och saknar
Månen hänger på rutan
Det är dig jag är utan
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde
Tills värken i själen domnar
och jag somnar.
t l charger simgirl beta

november 2008

Må   Ti   On   To   Fr   Lö   Sö  
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Arkiv

Kontakt

Om du vill säga något som inte gäller det jag har skrivit, så kan du göra det i Gästboken. Om det du har på hjärtat bör sägas mer privat, så kan du maila:

Hmmmm...