Utan förvarning dök dikten Månvaka av Erik Lindorm upp i mitt huvud. Jag har inte läst, eller ens ägnat den en tanke på flera år, och det förvånar mig att jag ändå kan recitera den utan att blinka; [pP]>serial de teleportpro
Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten och saknar
Månen hänger på rutan
Det är dig jag är utan
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde
Tills värken i själen domnar
och jag somnar.[pP]>serial de teleportpro

