Idag gjorde jag något som jag garanterat inte tänker göra om. Jag åt lunch på little Italy i Svavagallerian, Uppsala. Eller åt och åt... Jag kunde inte få i mig någon av rätterna jag hade tagit för mig av från buffén (och jag är minsann inte kinkig när det gäller mat). [pP]>ms - 6787 driver
Riset var hårt, ungefär som att det inte var riktigt färdigkokt, eller att det stått framme i varmhållningskantinen alldeles för länge.
Jag gissar på en kombination av de båda faktorerna. [pP]>ms - 6787 driver
Currykyckling kallade man en rätt, och det brukar ju vara gott.
Det var det inte.
Rätten bestod till största delen av ärter och morötter (burkvarianten). Det var ganska snålt med kycklingbitar, men jag bestämde mig för att smaka ändå.
Det visade sig att det jag trodde var kycklingbitar i själva verket var ananasbitar! Jag hade inte lyckats få mer än en liten kycklingbit på min tallrik.
Dessutom måste kocken ha förväxlat curry och gurkmeja, för någon currysmak var det då rakt inte. [pP]>ms - 6787 driver
Nå, den panerade laxen, då.
Nej, inte den heller.
Paneringen var så torr att den hade spruckit. Trots det var jag dum nog att ta mig en tugga. Det smakade... inte lax.
En dissekering av den sk laxbiten gav vid handen att den definitivt inte innehöll någon lax. Antagligen ingen annan fisk heller. Det såg mest ut som panerad panering.
Men man fick med ett hårstrå från kocken i alla fall. Alltid något. [pP]>ms - 6787 driver
Denna lunchbuffé kostade 79:-, och jag gick därifrån lika hungrig som jag hade kommit. Enda skillnaden var att jag hade blivit illamående. [pP]>ms - 6787 driver
Andra bloggar om: Little Italy

