Plötsligt tyckte "alla" (i sms, telefon, mail, irl och tom i en kommentar) att jag borde ta en stelkrampsspruta (ang förra inlägget).
Om inte annat, så för att bevisa att dessa tyckare hade fel, så ringde jag sjukvårdsupplysningen. Där väntade jag mig få svaret
- Sluta sjåpa dig. En slamsig underarm är väl ingenting att bry sig om.
Men nu fick jag inte det svaret. Människan i luren lät istället ganska allvarlig, och hon började prata om att det skulle sys och att jag skulle få en stelkrampsspruta samt en profylaktisk antibiotikakur (vilket jag var tvungen att googla för att förstå innebörden av). [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Det här var inte alls något jag ville vara med om. Jag hade ju precis lyckats bemästra illamåendet och blivit kvitt svimningskänslans balansgång.
Nu började det om igen. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Men vad var det då som var upprinnelsen till min prekära situation?
Jo, en av familjens katter - Chet - är lite stöddigare och mer stursk än vad som är bra för hennes eget bästa. Visst har hon sina goda sidor också, men de timmar Hunden är här får Chet tillbringa i avskildhet. Det känns som att det är bäst och lugnast för alla. Idag var hon placerad i badrummet.
Hunden låg och snarkade på sin filt i vardagsrummet, medan jag satt i soffan med Barbara i knäet. Allt var frid och fröjd, när jag plötsligt såg något i ögonvrån.
Chet!
Hur f*n hade hon lyckats ta sig ut ur det låsta (!) badrummet, och det utan att jag hört något?
Hon hade uppenbarligen sett Hunden, men valde att gå fram mot soffan för att spana på (anfalla?) honom därifrån. Hunden snarkade fortfarande, och jag insåg att jag måste agera snabbt. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Jag sög tag i Chets nackskinn, och så var cirkusen igång. Hon var skvatt skogstokig, och jag insåg att det enda som kunde rädda livet på oss var att jag höll fast i nackskinnet.
Hunden (som är van med katter) hade vaknat och rest sig upp. Nu stod han och tittade på mig och Chet med minen "Varför gör ni så där?"
Chet (som inte är van med hundar) fortsatte att riva och bita mig. Jag höll fast vid mitt grepp i nackskinnet.
Ni vet katten i Jurtjyrkogården; Det, mina vänner, var en västanfläkt mot vad jag hade att göra med! [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Jag sa till Hunden att gå och lägga sig, och det gjorde han. Men inte lugnade Chet ned sig för det. Nejdå, enl henne hade väl det roliga knappt hunnit börja.
Jag fick alltså gå med denna tuggande, sprattlande och klösande köttkvarn runt armen ut till badrummet. Där krokade jag loss de klor som de facto satt fast i armen på mig, hivade in henne och stängde dörren. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Nu såg jag att jag att armen var ganska strimlad, och blödde ymnigt. Den fysiska reaktionen lät inte vänta på sig. Den trogne läsaren vet vad jag tycker om blod, och chocken var ett faktum.
Hela kroppen skakade löjligt mycket, och jag började leta efter plåster. Det fanns förstås inga, eftersom barnen propsar på att få ett plåster så snart en fluga flyger förbi.
(Hunden hade återgått till sin filt, eftersom showen nu var över) [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Jag sjönk ned i soffan, och försökte tänka klart. Det gick väl... sådär. Illamåendet sköljde över mig, och blodet rann. Jag skakade i hela kroppen och kände att svimningen inte var långt borta.
Det var bara att kapitulera, och erkänna att jag inte skulle klara det här på egen hand. Jag ringde Majsan i hopp om att hon skulle vara hemma, men det var hon inte. Nästa samtal gick till AG, och han måste ha blivit chockad när han hörde mig. Jag talade osammanhängande med sprucken röst och gråten i halsen.
När jag hade lyckats klargöra situationen för AG sa han
- Jag kommer. Försök lägga om en blöt handduk och lägg dig ned under tiden. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
AG tvättade rent såren och plåstrade om mig. Sedan såg han till att jag fick i mig lite kaffe, och jag började så smått återvända till verkligheten.
- Du kanske borde ringa och kolla om du behöver ta en stelkrampsspruta sa han. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Efter ett par timmar ringde jag till sjukvårdsupplysningen, och de gav mig en tid på Närakuten flera timmar senare (undrar förresten hur de tänkte när de inkluderade akut i mottagningens namn). [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
När jag kom till Närakuten ikväll var det första jag fick höra
- Du borde ha kommit tidigare. Det här hade jag velat sy, men det är för sent nu.
(Som om det var jag som hade sett till att jag inte hade fått tid förrän ikväll!)
Sedan fick jag hjälp att tvätta rent såren, en stelkrampsspruta (jag var skitduktig, men fick ändå inget bokmärke!) och ett recept på en full antibiotikakur. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Nu sitter jag här och känner mig lite matt efter dagens upplevelser.
Till middag imorgon blir det antingen helstekt katt eller Chetbullar. [pP]>warcraft alcohol120 1.20b


Var nu snäll mot kattan. Förstår du inte vilken förnärmad chock hon fick av att upptäcka att hennes hem invaderats av en byracka? Du ska istället skämma bort henne och be henne om ursäkt. Förstår du väl. Människan är underordnad kattan.[pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Chetbullar - tack för dagens bästa!
*slängar mej ner rauklång å gräiner*
[pP]>warcraft alcohol120 1.20b
Oj, vad du är en överraskande tunnis på vissa områden och totalt galet tuff i andra! Blod som är så skojigt! Jag hade nog inte heller tänkt stelkrampsspruta, och i mitt akutskåp har jag suturtejp. Men jag har säkert tur, som aldrig drabbats av stelkramp, med tanke på alla ILLA råttbett jag fått under åren av galna råttor.[pP]>warcraft alcohol120 1.20b