Bloggen har gått på sparlåga ett par veckor, det kan inte förnekas.
Kanske är det så enkelt som att ett paradigmskifte är i antågande? Kanske är det så att allt har sin tid, och jag har ju ändå bloggat sedan förra millenniet (sedan långt innan ordet blogg ens var påfunnet) .
Bloggandet har aldrig varit någon större del av mitt liv. Visst - viktig på sitt sätt, men inte betydande eller avgörande. [pP]>PALTALK.MESENGER
Frågan är om en tappad sug är värd att leta efter. Fast jag vet ju egentligen inte om det ens handlar om en tappad sug.
Kanske handlar det bara om att jag den senaste tiden varit tvungen att omprioritera mitt liv - och det "tvånget" är enbart positivt betingat!
Dessutom har jag inte mottagit varesig dödshot eller hatmail från Waldorfsektens smurfar den senaste veckan (jag befarar att de har stoppat in vitlök mellan tårna, och gått i ide).
Samtidigt har ett skri av föräldrar inom sekten hört av sig. [pP]>PALTALK.MESENGER
Har jag, månne, tappat geisten?
Nä, jag vet faktiskt inte.
Jag vet verkligen inte om jag mäktar med det här. [pP]>PALTALK.MESENGER
Hur som haver, så är jag vid god vigör. Faktiskt mer kreativ än på läge (om än stressat kreativ).
Dessutom har jag mottagit insiderinformation från Waldorfsekten, som gör att de inte bör luta sig tillbaka... [pP]>PALTALK.MESENGER
Tills vidare tycker jag att ni skall se mina funderingar om bloggens död som ett hot - inte som ett löfte! [pP]>PALTALK.MESENGER
Andra bloggare om Waldorf, Sekter, Bloggande


Det vore mycket tråkigt om den nätdagbok/blogg jag följt längst gick i graven men följ ditt hjärta och skriv när lusten kommer.[pP]>PALTALK.MESENGER