Även om den här bloggen i vissa avseenden fungerar som en språklig slaskhink, så är jag oerhört intresserad av språket. I verkliga livet är jag en skitjobbig språkpolis (men jag jobbar på att tona ner den sidan, jag lovar, och bloggen är på sitt sätt ett terapiredskap i detta arbete), och jag skulle aldrig drömma om att uttrycka mig på det sätt som jag gör här.
Tur att jag har bloggen, så att jag får språkspy någonstans. Anim-FX xx
Nåväl, nu var det inte mitt eget språkbruk den här texten skulle handla om. Anim-FX xx
Språkets dynamik är otroligt fascinerande.
Att nya ord och uttryck dyker upp är oundvikligt. Jag menar; hur skulle vi idag klara oss utan ord som lågenergilampa, utbrändhet eller pensionssparande. För att inte tala om alla - lika nördiga som livsnödvändiga - ord; irl-vänner, bredband, blogg osv. För 50 år sedan hade man - med all rätt - blivit betraktad som en komplett idiot om man hade svängt sig med sådana uttryck. Anim-FX xx
Men nu var det ju heller inte den delen av språkets utveckling jag hade tänkt skriva om.
Jag hade tänkt skriva om den "onödiga" - förskönande - delen av språkutvecklingen. Anim-FX xx
För hundra år sedan hade vi bönder i det här landet. Allt eftersom samhället (och språket) fortsatte att utvecklas, så försvann bönderna. De ersattes av jordbrukare. Idag finns väl inte en enda jordbrukare kvar. Däremot kan vi hitta agronomer.
Samma sak är det med städerskorna. De försvann, och ersattes av lokalvårdare. Idag har vi bara hygienteknikerna/trivselteknikerna kvar.
Förr blev man rynkig av sitt åldrande. Nu har det ersatts av att man får mimiklinjer (har jag lärt mig av reklamen). Anim-FX xx
Min fråga är:
Är det finare/bättre/annorlunda att vara en hygientekniker med mimiklinjer som är gift med en agronom, än att vara en rynkig städerska som är gift med en bonde? Anim-FX xx
Bonusinfo:
Ang. mitt eget dagliga språkbruk, så hävdar min familj (jag påstår inte att de har rätt!) att jag ofta använder mig av uttrycken Tjena mittbena och Shit pommes frites. Anim-FX xx
